Nog var det allt skönt med bara katt…
Hej bloggen.
Så blev det så alltså, jag har ingen direkt tid över till att skriva här. Som jag misstänkte. Mina dagar består mest av Emmi och att måla naglarna. Det blir så varje vår, aa med naglarna alltså.
Emmi mår bra, hon växer och blir tyngre för varje dag som går. Hon är nu lite drygt fyra månader och vildare än en virvelvind. Många i min umgängeskrets blev ganska förvånade när de träffade henne första gången, och kanske fortfarande. Jag vet inte. Tror en del kanske hade haft föreställningen om att bara lukta på valp och gosa hela tiden, bryskt uppvaknande dom fick då. heh.
Men hon är väl som valpar är mest, sjövilda. Bitiga. Hungriga. Kissnödiga. Besvärliga. Men hon är också alldeles underbar och det absolut bästa som har hänt mig. Jag ångrar mig absolut inte, fast det är inte direkt en dans på rosor. ”Det är ett kärt besvär” och ”det är övergående” ekar i mitt huvud dagligen och ibland tänker jag att nog var det allt skönt när det bara var katten och jag.
Katten förresten, min andra lilla älskling. Hon är så duktig med valpen om än hon är less och tycker att den är ganska äcklig.
Det ska bli väldigt intressant att se hur framtiden blir, hur hon för det första kommer att se ut som färdigväxt, hon är ju blandras och hur hon kommer att bli, hur jag som hundägare kommer att lyckas med uppfostran.
Saker som är jobbiga med att ha valp:
- Springa ut och in 10 gånger varje dag, oavsett väderlek
- Komma ihåg att lägga maten i blöt
- Aldrig kunna sitta i lugn och ro och typ glo en rulle
- Att bli avhoppad byxorna mitt på gården (ja, det har hänt mer än en gång och ja, senast idag)
- Svinvassa valptänder (min tumme kommer snart att gå av + manikyren håller inte nämnvärt länge)
- Att de är ganska äckliga. Man kan få en rap eller fis i ansiktet och saker man får bända ur munnen hennes är av varierad äcklighetsgrad)
- Att folk aldrig bjuder in en eller frågar om man vill följa. Om det beror på valpen, mig eller att de bara antar att man inte kan. Vad vet jag
- Att hon vaknar tidigt varje dag, även röda dagar och även om matte gått i säng sent
Saker som är roliga med valp:
- Att hon är söt och mysig
- Att leka
- Att se hur snabbt hon lär sig något nytt
- Att hon växer och mår bra
- Att vara ute mycket mer och inte bara sitta vid datorn
- Att hon älskar mig oavsett
- Att hon får mig att skratta varje dag
- Att jag får vara påhittig och tänka på nya sätt
- Att jag aldrig är sysslolös
Fotobomb:
Emmi
I fredags anlände hon alltså äntligen, min alldeles egna lilla valp. Jag tror inte att jag riktigt har förstått det ännu. Dagarna består nu i massa bus och mys, försöker också det där med pinkeriet. Går framåt. Men har hunnit bli en hel del blöta strumpor, jag satt mig mitt i en pöl för någon dag sedan också. Härligt. Men det gör inte så mycket, hon är så gullig att jag smälter.
För den som undrar så heter hon Emmi och är Rottis/Collie-blandning. Morsan hennes är min rottis-kompis Divina som ni säkert sett i bloggen tidigare.
Alba är kanske inte superlycklig över hennes nya syster, men hon är så duktig med Emmi. Vi behöver alla vänja oss vid den nya situationen I guess!
(Facetime med schorsnoken Goliath)
Jag tror det här blir tredje gången jag sätter mig ner och försöker knappra fram ett inlägg åt er. Jag verkar vara i någon sorts formsvacka för tillfället, varje mening jag försöker sätta samman låter obegriplig och verkar inte ha någonting med det jag skriver att göra.
Jag lider av ögoninfektion monumentale för tillfället och det är mycket synd om mig. Jag ser mycket begränsat ur mitt vänstra öga och det högra får förlita sig på styrkan i brillorna jag köpte när jag var 22 och som knappast längre representerar den kraftfulla synnedsättning jag besitter.Jag måste därför se mycket intressant ut när jag lufttrampar mig fram på Örnäsets gator med rinnande rödsprängda ögon.
Mitt läsprojekt undrar ni säkert mycket över. Hur går det för henne tänker ni säkert. Jag kan meddela er om att det ligger lite på is för tillfället, mitt något hektiska schema och det faktum att boken jag börjat läsa var enormt tråkig hindrar mig från att utforska och erövra nya litterära världar. Nåja, än finns det tid.
Själv funderar jag mycket på var tiden tar vägen och varför den ska envisas med att susa förbi utan att jag hinner blinka och knappast hinna med det som måste göras.
Så därför utnyttjar jag min tid väl, skjuter upp mitt analys-skrivande (vi läser doktorsavhandlingar i skolan nu, tvi) några minuter för att författa denna smörja.
Men det är inte bara jämmer och nöd. Det får ni inte tro. Mycket spännande händer i livet just nu också. Min bästa Bella har tagit sitt förnuft tillfånga och packat sina kartonger och sin sambo och bosatt sig i Luleå, något jag under en längre tid förfäktat.
En annan mycket mycket efterlängtad grej kommer snart att hända mig. En av mina absolut största önskningar faktiskt. Så stor att bara ett fåtal vet hur mycket detta betyder för mig och hur mycket jag har längtat. Hela mitt liv har jag längtat faktiskt. Jag ska skaffa hund. Helt otroligt roligt ska det bli. Om några veckor kommer hon.
Nä ni, nu ska jag analysera arslet av mig trots mitt arma öga. Inget för morsgrisar direkt. Tjing.
2013, och jag läser. #1
”En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt söder om Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av Jurek Walters sista offer. Den gåtfulle seriemördaren greps av kriminalkommissarie Joona Linna och dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Han oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom, mycket bråttom. Någon måste ta sig in på säkerhetsenheten och vinna seriemördarens förtroende. Ingen kan gömma sig för Sandmannen. Stanna inte, somna inte. Mardrömmen har bara börjat.”
Så beskrivs Lars Keplers fjärde bok Sandmannen (2012) på bokens baksida. Jag älskade deras debutroman Hypnotisören (2009) men har sedan blivit mer och mer besviken för varje bok som kommit ut. Jag kommer efter denna bok inte att fortsätta läsa serien, jag är superbesviken. Denna var verkligen riktigt dålig. Lars Kepler står förresten som pseudonym för Alexaner Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril och att de är två olika personer som skriver märker jag särskilt i denna roman. Det är verkligen inget fel på spänningen, de klarar att skriva spännande och enda anledningen att jag läser klart boken är för att den är spännande.
Man tycker kanske att om man ska skriva en deckare så bör man kolla upp lite grejer innan? Jag tycker det finns stora luckor i deras research och jag, som inte ens är insatt i psykvård eller polisiärt arbete finner flertalet situationer som helt enkelt inte alls är trovärdiga.
Vidare anser jag att Lars Kepler tagit på sig för stora skor och vill för mycket, som de inte klarar av att skriva om på ett underhållande sätt. Det verkar som att målet med deras skrivande är att fylla så många spektakulära händelser och berättelser på så få antal sidor som möjligt.
Naä Kepler, här förlorade ni ett fan.
(Näst på tur: Angela´s Ashes – Frank McCourt)
2013 och jag ska läsa.
2012 var ett rätt schysst år för mig personligen. Men jag tänker inte att detta ska bli en krönika över det gångna året, däremot vill jag lägga in en par kommentarer om händelser under 2012:
- Jag upptäckte pesto och blev frälst, min kost består idag av ca 40% av denna gåva sänd från gudarna. (40% består av BBQ-sås och de resterande 20% är väl makaroner skulle jag tro).
- Jag åkte till Finland och firade att jag fyllde 25 bast, härliga tider.
- Jag började studera sociologi
Tja, det var nog allt. 2013 kommer att bli succé, det är jag övertygad om.
Jag har egentligen inga direkta nyårslöften, men en grej jag tänkte göra var att läsa 20 böcker. Jag tycker att det låter som ett rimligt antal för mig, jag gör detta för att jag älskar att läsa men sällan tar mig tiden till att göra det. Plus att jag blir rätt less av allt läsande från skolan. Så idag består min läslista av 10 böcker och jag tänker mig fråga er om ni har några bra tips. Jag är kräsen och ber er att undvika att föreslå följande:
- Fantasy och särskilt om det har något med drakar och svärd att göra.
- Sådant som har med kungar att göra.
- Biografier som är dåligt skrivna och handlar om kändisar som haft det ”tufft”
- Sådant som handlar om krig.
Jag läser gärna:
- True Crime/Biografier om brottslingar, mördare eller liknande
- Deckare som är BRA och väldigt noga efterforskade. Går inte på vad som helst.
Vidare är jag öppen för att prova på det mesta, ger mig gärna på något klassiskt verk, bara det är bra och relativt lättläst.
Det var allt för idag, har redan bockat av den första boken som jag inte alls var imponerad över, men mer om det framöver.
EFIT: 18.00
En till vovve på visit, till albas stora förtjusning
Josefin 